dagen då jag dissade nick lachey

dagen började för mig kl 02:49 då jag vaknade av ett sms.

happ, lika bra att gå upp nu då tänkte jag eftersom jag ändå hade klockan på ringning kl 03.00.


påsarna under ögonen hängde ner till knäna, men efter 20 liter kallvatten i ansiktet så kände jag mig lite piggare.

det blev dags att sminka sig lite och käka frukost.

konstigt nog kom ingen kräka som det brukar göra tidigt på morgonen och när jag är nervös, nu var det jui dubbelt upp till på köpet.

klockan närmade sig 04:00 och det var snart dags att sätta sig i bilen och köra eben till el stockholmo.

rena penslar? check!
svarta kläder? check!
nåt snyggt att ha på sig på festen? nåja, check.
sköna skor? check!


jag sa hejdå till mamma och lovade att stanna om jag kände mig trött!
gick ut och satte mig i bilen, klockan var nu 03:52.
"braaa, jag är före i min tidsplan!" tänkte jag.


jag knappade in gustavsberg och chamottevägen på gps:en.

"kör i på den markerade färdriktningen" sa tanten.
jag lydde henne. mot fagersta, mot västerås, enköping och tillslut stockholm.


allt gick hur bra som helst. tur att det var så tidigt så det var knappt nå bilar ute.

jag närmade mig ett rödljus och då säger gps-tanten nånting så jag blir distraherad.

ljuset närmar sig och jagh tvärnitar men försent. jag hade åkt förbi det.

"attans, nu kommer väl polisen och tar mig så är min dag förstörd" tänkte jag. men jag klarade mig, det var ju som sagt knappt några bilar ute.

vill poängtera att det inte var min mening att köra mot rött! det var första gången jag körde själv i sthlm och jag var jätte nervös.

jag kom fram i gustavsberg och till chamottevägen, parkerade och tog en klunk av min sprite. gick mot ingången för modeller, stylister, hår, make och alla därbakom dvs. där satt en vakt och gäspade,
"godmorgon, du är först!" sa han.
"det kunde jag nästan förstå, jag är ju lite tidig" svarade jag.


sen kom anna och hälsade mig välkommen.

snart började allt folk välla in. 06.40 var det ju inskrivning. det skulle bli ca 200 modeller, och ca 100 makeup artister, stylister, designers och hårfrisörer. alltså 300 pers fick trängas. jag hjälpte till att dela ut backstagepass sen bvar det dags att börja med modellerna. allt gick så snabbt och tiden försvann så jag hann inte äta någon frukost. bara klockan 3 när jag vaknat. det var längesen.

jag hade mycket pill med paljetter på mina sminkningar. så det var ruskigt jobbigt att stå upp i ca 3-4 timmar i sträck, utan mat eller dryck. men det gick. och det blev bra.
margret som var huvudmake up artisten i vår grupp är nog den skönaste människa jag har träffat. så snäll, många grupper var avundsjuka på vår grupp för att hon var så snäll.

snart blev det lunch och jag skulle äntligen få nåt i mig, trodde jag.
potatisen var slut så allt som fanns var lite kall lax och tsatsiki. jobbigt jobbigt, men det var alltid nåt.

"snart dags för genrep, alla modeller gör sig beredda, ställ er i ordning!" ropade mika ut i mikrofonen.
fort, alla modeller måste få något på läpparna! vi skyndade oss jätte mycket, och hann!


vi fick se genrepet och det var jätte bra, sist kom freja på en vagn, hon var mycket snyggare i verkligheten.

efter genrepet var det bara att fixa dert sista med modellerna, då berättade margret att nick lachey skulle komma på kvällens fest.
"is he?!" undrade jag.
"yeah, thats what I've heard, and he wanted to have a special time with the conehead team!" svarade hon.

conehead, det var vad vår entre hette.


jag började genast skicka sms till alla jag kände om att nick lachey skulle komma på samma fest som mig!

helt plötsligt var det dags för första visningen.
eftersom vår grupp gick ut som tvåa så var det snabbt över för oss, modellerna sa att det gick jätte bra.

sen blev det mat igen och sedan kvällsvisningen. det var nu det gällde.
i publiken satt hela sveriges kändiselit. det kändes mäktigt att veta att alla de som satt där tittade på mitt verk, iofs så var det hår och kläder också. men det tänker man inte på.


jag hade bytt om till klänning, bättrat på sminket lite och fått håret fixat av karl-robert, en jättesnäll kille! när alla modeller gått så skulle alla ut på catwalken. jag var livrädd för att ramla men jag klarade mig igenom det hela. det kändes som om den aldrig tog slut. världens längsta catwalk kanske! jag vågade inte titta ut i publiken men jag lyckades se hakim på the voice, han som verkar så dryg! blev lite full i skratt men lyckades utan att göra bort mig.

när vi alla hade gått så var det dags för modellerna att gå till pressfotografering, det var snabbt avklarat och därefter fick vi sminka av dem. sen var det bara att vänta på festen.

äntligen skulle jag få se nick lachey och gå på en riktig kändisfest!
men, att gå upp klockan 03:00 hade satt sina spår, allra helst nu när klockan var 23 och jag visste att jag hade minst två timmars bilfärd hem igen. jag saknade niklas och mat, jag var vrålhungrig!

jag insåg att om jag skulle stanna och se nick lachey och vimla där bland alla människor så skulle jag nog somna bakom ratten. jag bestämde mig för att åka hem.

sa hejdå till alla och kramades och kindpussades. sen satte jag mig i bilen och tryckte på "hem"-knappen och åkte mot norberg.


nånstans åkte jag fel och fick panik. i 45 minuter irrade jag runt frustrerad och vilsen. jag var överallt i sthlm. innan jag hittade en skylt som det stod enköping på.

jag fick ingan mat på vägen, jag åkte direkt till fagersta istället och hämtade niklas, linn och henrik på green man. sen åkte vi till norberg. jag fick lite myntan mat och sedan somnade jag och sov hur gott och länge som helst. glad över att vara hemma.

niklas kan vara glad som har en tjej som tackade nej till fest med nick lachey för att åka hem och vara med honom!
för så var det ju! :)


för bilder gå in på http://www.margret.is

vilse i skogen

i morse skulle jag och carro gå ut klockan 6 istället för 6.30 och vi skulle bara gå max
en timme istället för 1,5.
carro fick bestämma väg. hon sa att hon kunde en väg i skogen vid mig
som tog ungefär en timme.
när vi gått 20 minuter så sa hon att hon nog misstagit sig, vägen var nog bara
en halvtimme lång. inte mig emot tänkte jag för jag var rätt trött.

carro hade hela tiden täten för jag kände inte riktigt igen mig, men det gjorde hon.
vi gick och gick. ju längre vi kom så började carro tvivla på sig själv.
-Jag kan väl inte ha haft sån här dålig uppfattning om hur lång vägen var.
Då hade vi nästan  gått en timme.
-När jag har gått här med pricken så har det tagit max en halvtimme. fortsatte hon.
Det började regna rätt rejält. och mullret som jag trodde var en björn kom närmare.
Det var åskan. Varje gång det small till alldeles bakom oss tittade vi på varandra och gick lite
fortare.
-Tack för den här tiden, sa jag.
-Åh, nu är vi snart framme vid bommen som leder ut på vägen, bara runt hörnet där! I PROMISE!!! sa carro.

Vi gick runt det där hörnet. men där fanns ingen bom. Det var bara att traska vidare.
Vid det här laget hade vi nog sett minst sju stycken döda möss. och fem stycken små grodor.
Vi lyssnade efter bilar men vi hörde bara åskans muller. men det kändes som om den försvann ifrån oss.
-Jag tror att vi kommer hamna i Fagersta när vi kommer ut på någon väg. sa jag.
-Nej, vi ska komma ut några hus ovanför mitt, men vägen är allt bra lång. sa carro.
-Jag tror jag måste erkänna att vi har gått vilse, fortsatte hon.

Jag började bli riktigt hungrig och trött. Då hittade carro en massa kantareller. men de fick vi inte äta upp.
-Dom ska jag steka när jag kommer hem och göra en kantarellsmörgås.
"om vi kommer hem" tänkte jag

Nu hade vi gått jättelångt på denna grusväg och ännu ingen bom eller väg.
-Där! Nu behöver vi bara gå uppför den här backen, sen är vi framme! Jag lovar lovar! sa carro.

När vi kommit uppför backen så fortsatte bara vägen, ingen bom och ingen västanforsväg.
-Nu tror jag inte längre att vi kommer till fagersta, nu tror jag vi kommer till västerås! sa jag

Vi fortsatte gå och gå. jag memorerade numren på älgpassen vi gick förbi utifall vi skulle behöva
ringa efter hjälp.

Nu var klockan 6.52.
-Okej, när klockan är fem över 7 så ringer vi till Pappa Ari-skogsräddaren! sa carro.

Då såg jag något högst upp på kullen som liknade en väg.
-Carro, jag tror vi är framme!
-Ja, det är vi nu! I swear to God!!! svarade carro.

När vi kommit uppför kullen så insåg vi att det var ännu en synvilla och önsketänkande.

vi gick en liten bit till och där fanns en bom och en skylt och även en väg!!!
-men det här är en annan bom, Johanna vi är i Fagersta! sa carro.
-Vad var det jag sa! svarade jag.

Då började vi traska på vägen åt det håll som kändes som Norberg.
När vi gått ungefär 10 min så ringde Carro till sin mor och ville att hon skulle komma
och hämta oss. men hon kunde inte så vi fortsatte att gå.

Plötsligt brakade åskan till riktigt högt, vi som inte hört den på så länge.
vi började springa. inte så långt dock. men tillräckligt för att känna oss säkra!

Vi hittade en tennisboll som vi lekte lite med längs vägen och vi hittade mängder av plastsäckar.
jag tvingade carro att titta i alla utifall vi skulle hitta ett lik!

Klockan närmade sig 7.40 och vi konstaterade att det var ett dåligt vägval av carro.
Nu var vi vid en vägsten som bekräftade att det var 2 km kvar till Norberg.
Nu längtade vi hem, väldigt, väldigt mycket!

Under vår färd så hade vi kunnat bygga en bil, en skola med whiteboard tavla, en laboratorium med döda möss, ett systembolag m.m. av alla saker vi hittade.

Äntligen såg vi en Norbergs skylt. Carro fick posa vid den så tog jag kort med min mobil!
inte för att jag tror att vi nånsin kommer att glömma den morgonpromenaden, men ändå!

Rätt vad det var så var vi vid lapphyttan. carro passade på att peka finger.

Nu var vi framme vid hennes hus. jag hade fortfarande några meter kvar hem.
vi sa hejdå och var glada över att vi överlevt den här promenaden!
carro gick in och stekte sina kantarells. och jag gick vidare mot öjersbo.

jag var så trött.
klockan 8.11 var jag hemma. jag la mig i sängen på en gång.
jag struntade i att jag var hungrig för hur hungrig jag än var så var jag snäppet tröttare.
det tog inte många minuter innan jag sov.

vilket äventyr va?!
konstigt nog är det bara jag och carro som råkar ut för sånt!

vi överlevde iaf. nu ska jag vila lite igen. hejdå

mitt nya liv

jag och carro håller på och startar nya liv.
vi har börjat motionera.
tisdag och torsdag har vi gått runt sjön kl 06.30.
det är bra gjort. men vi får se hur länge vi pallar!
appropå palla, carro ville palla äpplen överallt men det var  svårt
för alla träden låg så långt in på gårdarna.
när vi kom till polishuset så var det ett träd alldeles intill vägen
så carro pallade två st och knackade sedan på fönstret till komunhuset
där hennes mamma jobbar och gav henne ett. sen gick vi hem.
imorn är det handbollsträning! jag har ´längtat så!
synd att carro inte kan vara med, hon ska på jobbintervju i sthlm, ja hon
funderar på att dra ifrån mig igen. svikarn!

nu ska jag klä på mig, gå till mamma, ringa mitt hjärta, och sen gå och få snygga fötter!
heiippaa

workless

jag är ganska så workless.
och den här helgen ska jag vara nykter, jag bävar för det. jag har inte varit nykter en hel vecka
på över 8 månader.

usch.

äh jag måste put on some make up för jag ska till moa ikväll. men- nykter!
hon hade köpt cola åt mig! sweeet! :)


jag är kär.


hejdå

mjsm

Tankar, vardag, livet..

RSS 2.0