3 veckors killen! <3

img_8950 (MMS)

3 veckors killen! <3

Vi fick inte åka hem idag heller. Skötersk...

img_5615 (MMS)

Vi fick inte åka hem idag heller. Sköterskan som var in i morse trodde att vi åtminstone skulle få permis men när doktorn gick sin rond så berättade hon att de fått ett preliminärt besked på odlingarna och det var bakterier i dem. Nån sorts blodförgiftning sa hon, men proverna är inte helt klara än. Vilken midsommarafton! Vilken tur att jag tycker att det är rätt överskattat. Det är nog värre för Niklas som hade sett fram emot första bärsen sen valborg. :) Jag hittade iaf några jordgubbar här utanför så vi får lite midsommarkänsla!

Tänk att man kan vara så ljuvlig fastän ma...

img_9199 (MMS)

Tänk att man kan vara så ljuvlig fastän man är så sjuk. Lilla älskade Sigge.. Bli frisk nu! Och bara så ni vet så kommer jag nu att låsa in Sigge så ingen får peta på honom och bacillera ner honom  tills han är 18 och får bestämma själv!

Svinkul att va nybadad!

img_5309 (MMS)

Svinkul att va nybadad!

Kusinmys!

img_8963 (MMS)

Kusinmys!

Att ha en bebis PÅ magen är bättre än att ...

img_1610 (MMS)

Att ha en bebis PÅ magen är bättre än att ha en bebis I magen...

I kön på netonnet...

Två tanter i spräckliga cykelbyxor, varg t-shirts och foppa-tofflor står bakom oss i kön..

Tant: "Åhh vilken liten söt bebis, den kan inte vara gammal?"
Niklas: "5 dagar"
Tant: "Nej men åååh bara fem dagar... Vad heter den?"
Niklas: "Han heter Sigge."
Tant: "Sigge ååååh så gulligt! Och ovanligt.. Det är klart, alla kan ju inte heta Anders eller Niklas.


För er som inte förstod det roliga i det hela kan jag berätta att Sigges pappa heter Niklas och Sigges farfar heter Anders.

The true story...

Kvällen den 7/6..
Sverige höll som bäst på att utklassa finnarna i fotboll då Emma och Pernilla kom och hälsade på.
De satte sig på varsin sida om mig och klämde på magen och försökte "heala ut den". Jag kände "mensvärk" men det hade jag ju gjort sjuttioelva gånger förut utan att något hänt så jag brydde mig inte om det.

Innan jag och Niklas gick och la oss så skulle jag bara kissa. Då blev jag så lycklig så jag höll på att börja gråta. Slemjäveln hade gått! Jag gick ut till Niklas och berättade det. Och enligt vad jag hade läst så var det nu max en vecka kvar .
Vi la oss och Niklas som skulle åka till jobbet kl 05 somnade på stört. Jag var ju så överlycklig så jag googlade och googlade på slemproppen och läste ALLT!
Vid 23 började jag känna värkar (exakt då hade även Jenny fått en "värk" och varit övertygad om att bebisen var på G) men jag tänkte att de slutar nog snart.
Men det gjorde de aldrig.

Den 8/6...

Vid 01 började jag klocka värkarna och de låg mellan 3-5 min och 45-60 sek långa (då det är dags att åka in som förstföderska) men jag tänkte ändå att de slutar nog snart.
Men det blev bara värre. Jag började må riktigt illa och fick gå upp och spy och ta alvedon. Sen väckte jag Niklas och sa att han nog fick va hemma från jobbet. Han for upp och tyckte att vi skulle åka på stört. Men jag som inte ville bli hemskickad sa att vi kunde vänta ett tag till.
Efter kanske 30 min övertalade han mig att åtminstone ringa och prata med förlossningen då värkarna nu tätnat lite. Jag ringde och fick till svars att jag kunde prova att ta en dusch, annars kunde vi komma nu. Jag struntade i duschen och la mig igen i några minuter. Sen bestämde vi oss för att åka.

Niklas ringde och väckte morfar och sa att nu kommer vi med Bea. Sen masade vi oss ut till bilen och åkte iväg. Niklas gick in med Bea till mormor och morfar och jag satt kvar. Mitt i en värk kommer mormor ut och ska önska mig lycka till. Det kändes inte som en bra idé just då!
Sen drog vi. Vi fick stanna en gång på vägen så jag fick spy. Väl framme ca kl 03:45 fick vi komma in i ett rum och jag fick ett sånt där bälte på magen som håller koll på värkarna. Jag kämpade mig igenom värk för värk och spydde en hel spypåse full. Då började jag känna mig rätt kraftlös eftersom jag inte sovit något på hela natten. Niklas ringde på klockan och en barnmorska kom och undersökte mig. Jag var öppen 5 cm och det blev klart att vi skulle få stanna kvar. Jag fick fula kläder och sen blev vi förflyttade till ett förlossningsrum. Där fick jag visat för mig hur lustgasen fungerade så den använde jag ungefär varannan värk. Tyckte att det kändes väldigt obehagligt att va "full" när jag inte varit det sen i september.
Efter ett tag kom en ny barnmorska och undersökte mig, hon tyckte att det gick lite sakta så hon föreslog att hon skulle ta hål på hinnorna så vattnet gick. Och det gick jag med på.
Men då blev värkarna mycket mycket värre och jag bestämde mig för att skita i att jag hade bestämt mig för att inte ta nån smärtlindring. 
Vid 08 bad jag om epidural och en narkosläkare kom och skulle sätta bedövningen. Men det visade sig vara ett riktigt klappträ som skulle göra det för hon fick inte dit den. I en timme kämpade hon (för att inte tala om hur mycket jag kämpade) innan de bestämde sig för att kalla på en annan läkare. Han kom in och fixade det på en gång. Då blev jag som en ny människa! Jag kände ingenting, bara lite i stjärten.

Niklas och jag fick käka lite frukost och sedan fick jag sitta och guppa på en boll. Det passerade ytterligare några barnmorskor. Den sista bad mig att gå upp och gå lite, men jag var så slut så jag orkade inte med det. Efter ca tio minuter kom hon tillbaka och sa att jag var tvungen att kissa innan så jag vankade iväg. Med mig in på toan var två sköterskor en barnmorska och Niklas. Det gick inte att kissa.
När vi kom tillbaka så undersökte hon mig igen och sa att det gjorde susen när jag gick lite och att jag nu kunde få börja krysta när jag hade värkar. Ca tio min senare kl 14:08 den 8/6 2011 var han ute, våran lilla Sigge Rask.

Nån timme efter förlossningen började jag få ont i skinkan. Jag påpekade det för barnmorskan som sa att jag kunde få en alvedon när vi skulle få vårt fika.  Det dröjde och smärtan i skinkan blev värre, jag sa att jag inte kunde vänta, jag va tvungen att få en alvedon nu. Och det fick jag men inget hände.  Barnmorskan upptäckte att jag va väldigt svullen downstairs. Jag fick morfin, det hjälpte inte heller. Smärtan blev bara värre. Tillslut låg jag bara och skakade och skrek. Niklas sa till barnmorskan att hon måste ju förstå att det är något som inte stämmer. Hon skrek åt honom att hon minsann märkt det. De kallade på en läkare som kollade mig och snabbt konstaterade att jag skulle sövas och opereras på en gång.
Klockan 17:20 rullades jag iväg bort från mina killar.  Niklas kunde bara stanna kvar med Sigge och se hur jag rullades iväg.
Uppe på operation fick jag ordentligt med smärtstillande som gjorde att jag kunde flyttas över på operationsbordet. det var stört omöjligt innan. Sen sövdes jag.
 Under tiden jag sov så opererades ett hematom på mig stor som en korv som tömdes på 2 dl blod. Efteråt fick jag höra att man har jävligt ont av så lite som 50 ml.
Kl 21 rullades jag upp på bb och fick återförenas med min lilla familj. Stackars Niklas och Sigge som fått vara själva så länge. De hade fått sin fika med svenska flaggan och allt helt ensamma. Sigge hade även hunnit med att vägas och mätas medan jag var borta. Han var 53 cm lång och vägde 3946. Helt perfekt!

Även om det kanske inte var den smidigaste förlossningen och den bästa tiden direkt efteråt så var det helt klart värt det med tanke på att jag nu inte bara har en perfekt kille utan två!


Idag fyller världens bästa Nova 4 år!! Gra...

img_9515 (MMS)

Idag fyller världens bästa Nova 4 år!! Grattis älskade Novisen!!

Lycka är att vakna bredvid de finaste kill...

img_9874 (MMS)

Lycka är att vakna bredvid de finaste killarna i världen och veta att de är mina. <3

Ligger och väntar in tjejbesök. Jag är en ...

img_6541 (MMS)

Ligger och väntar in tjejbesök. Jag är en riktig brudmagnet!

Den 8/6 kl 14:08 kom han äntligen! Sigge R...

img_8576 (MMS)

Den 8/6 kl 14:08 kom han äntligen! Sigge Rask, the man! Han plågade mig i fyra timmar hemma och sedan ytterligare tio timmar på förlossningen. Efter det var allt frid och fröjd, tji fick några timmar efter Sigges ankomst blev jag akut opererad och Niklas blev helt ensam med en liten bebis. Men nu mår vi bra och hela historien kommer en annan dag!

Ett helvete.

Idag har det varit en jävla helvetes dag. Ingen lust med någonting. Jag har bara legat i sängen och kollat på tv och spelat på guds gåva till folket -iphonen. Jag vill inte gå ut för då får man bara höra "Ser du fortfarande ut sådär", "Tjockis", "Är det inte dags snart?" m.m. Listan kan göras lång. Jag vill vrida nacken av de som frågar hur jag mår och daltar och håller på. Visst det är säkert välment men jag mår bättre av att lämnas i fred just nu.

Hade ju tänkt att jag skulle inaktivera min facebook när det blir dags, för att jag ska slippa få hat för alla som grattar som man inte vill bli grattad av. Men jag tror att jag måste göra det redan nu för att slippa frågor och tjat!

Tack och lov så har jag världens bästa kille, utan honom hade jag aldrig klarat mig igenom den här dagen. <3

Ps. Jag slängde faktiskt iväg ett inlägg häromdagen men det verkar inte ha kommit in. skitblogg.se






Dagen D är här.  Tyvärr så är det ingen un...

img_7575 (MMS)

Dagen D är här.  Tyvärr så är det ingen unge här. Jag måste verkligen ha varit elak som förtjänar att fortsätta lida. Stackars mig! Igår provade jag allt, t.o.m. indianhopp men inte fan ramlade det ut nån bebis för det. Jag vill verkligen inte träffa min barnmorska igen!!

Dagen D är här.  Tyvärr så är det ingen un...

img_2051 (MMS)

Dagen D är här.  Tyvärr så är det ingen unge här. Jag måste verkligen ha varit elak som förtjänar att fortsätta lida. Stackars mig! Igår provade jag allt, t.o.m. indianhopp men inte fan ramlade det ut nån bebis för det. Jag vill verkligen inte träffa min barnmorska igen!! Idag drar vi till våryran. Det kanske funkar att åka karusell?

mjsm

Tankar, vardag, livet..

RSS 2.0