Bula

Jag känner mig som världens sämsta mamma.. Jag har "låtit" Sigge ramla ner från vår säng igen. Det känns nämligen som om jag just LÅTIT honom göra det. Jag har ju inte förhindrat det eftersom det har skett. Innerst inne så vet jag att det inte är mitt fel och att det är jättevanligt att barn ramlar ur sängen men det är svårt att inte klandra sig själv.

För några månader sedan föll han ner i fotänden då han krupit i sömnen. Men så landade han på massa kuddar och sånt så då tyckte han nog att det var mest jobbigt att vakna och inte riktigt känna igen sig.
I natt var det dags igen, då Niklas jobbade natt liksom förra gången. Men den här gången landade han inte på några kuddar utan pladask på golvet.
Till saken hör att vi har en hög säng. Säkert 80 cm. Sigge grät bara en kort stund som han oftast gör när han gjort illa sig, sen somnade han om. Jag kände mig rätt lugn eftersom jag varit med om det här en gång tidigare och det gick bra. Men jag hade ändå svårt att somna om.. Jag låg och kramade Sigge och höll honom i handen, en timme efter fallet upptäckte jag att han hade en enorm bula i skallen.

Inget direkt sår men ett skrubbsår på bulan. Då ringde jag 1177.

Sköterskan bad mig väcka honom medan hon var kvar i telefonen för att se till så att han inte hade svimmat istället för att somna.

Han vaknade rätt snabbt och när sköterskan hörde att han började prata på en gång så fnissade hon till och jag kände mig lugn igen. Men hon sa att han inte fick sova mer än två timmar åt gången under natten så jag skulle väcka honom igen vid 4 och se till så han var vid medvetande.

Både Sigge och jag hade svårt att somna efter det här så vi låg vakna. Vid 3 somnade Sigge så jag ställde klockan på 5. När den ringde vaknade vi båda och har bara slumrat till någon minut sedan dess.
Nu kryper han runt och härjar på som vanligt och bulan har gått ner ordentligt.
Men vi ska ändå försöka få tid på bvc så vi kan kolla skallen.

Nu har Sigge alltså inte bara ärvt utseendet av sin far utan också oturen att göra illa sig hela tiden. Är det verkligen bara humöret och näsan han ärvt av mig? Stackars barn...

En pytteliten Siggeskrutt



Kommentarer
Annalena

Men fy så otäckt!!!

Hoppas att Sigge mår bra idag och att bulan har lagt sig lite.

2012-05-08 @ 06:19:50
URL: http://lillisandal.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mjsm

Tankar, vardag, livet..

RSS 2.0