Julafton

Idag kom då äntligen dopparedan. S vaknade, gick och öppnade sitt nr 24-paket och blev lika glad som varje morgon över den lilla lilla bilen. Sen såg vi efter vad tomten lagt i julstrumpan. Han hade lämnat kläder till M och alla små bilar från filmen med samma namn- Bilar. Han blev så glad så han ville absolut inte ha nå mer paket. 

Jag hade också varit snäll för jag fick så fina presenter! 

På eftermiddagen åkte vi till Söräng och åt god mat och sen kom tomten dit. Han hade med sig ännu fler bilar så jag skulle gissa att bilsamlingen utökats med en sisådär hundra bilar under december månad. M fick lite leksaker, dregglisar och en servis. 

I morgon har vi julafton igen, då är det Fribergs tur och vi får se vad tomten har lämnat där...





Lördag

Idag drog Niklas till Falun för den årliga grabbhelgen. Jag unnar honom verkligen det så som han slitit med mig och grabbarna nu. S fick åka till farmor och farfar och leka och sova. Eftersom M trivs bäst hemma och att jag inte känner mig trygg om nån annan än jag eller Niklas ska hålla koll på om hans näsa korkar igen eller inte så fick mamma flytta hit över dagen och natten och hjälpa mig med honom. 
Det känns tryggt! 


Alla tycker tydligen inte som jag

Nu när Niklas kom hem frågade jag honom om inte han fick ångest för att M blir så stor:

-Nej, för fan! Jag går bara och väntar på att han ska börja gå.
-Men vi kommer liksom aldrig nånsin ha en bebis igen, känns inte det lite tråkigt?
-Nej, tänk när de är 10 & 12. Vi kommer vara på golfbanan varje dag, du kommer aldrig se oss!

Ångest

Ångesten slog till igen. Niklas åkte iväg med S till dagis och kvar blev jag med lilla M. Jag kan vara ensam med honom kortare stunder om vi ligger på golvet och leker eller myser. Nu ligger vi och myser och lyssnar på brasan som sprakar. Då kom den som en käftsmäll igen. Ångesten. Tiden går så fruktansvärt fort, M är redan 4,5 månad och jag hinner inte med att njuta av att ha en liten bebis. Han har vänt sig från rygg till mage flera gånger. Jag har missat alla. 
Jag vill bara kunna gå, bära och gosa. 


Sista hela veckan!

Äntligen börjar jag se ett ljus i tunneln! Idag började sista hela veckan med alla mina grejer. Men det är ju fortfarande 10 dagar kvar. 
Den största fördelen är att jag då har sex timmar på mig varje dag då jag kan göra viktigare saker som tex leka med mina barn. 
Nu vill jag bara att julen ska vara över så jag får börja gå. 
Det tog ju ett tag innan jag kunde titta på mitt ärr, jag insåg dagen innan jag tog bort stygnen att ärret nog var tre gånger så stort som jag hade trott så jag kände att jag behövde tid på mig att smälta det. Nu har jag gjort det och det känns väl inte jätteroligt men å andra sidan så har jag inte tänkt bli nån fotomodell ändå. Huvudsaken är att jag kommer kunna leva som innan all den här skiten. 



Krasch!

Idag har S kraschat ordentligt! Han som är värsta oturskillen hade ju klarat sig utan några allvarliga blessyrer nu ett tag. 
Men som sagt idag hände det. Han sprang och ramlade, hann inte ta emot sig och landade rätt på munnen. Blod överallt och en spräckt läpp med en slamsa som hänger. 
Vi var ned på vårdcentralen och tittade till det, då upptäckte vi att även tänderna fått sig en smäll så i morgon ska han till tandläkaren. 
Han är en riktig hårding och gråter sällan när han gråter när han gör illa sig, då vet man att han har ordentligt ont. 
Hoppas hoppas att hans små tänder klarar sig. Nu räcker det med sjukhusbesök för det här året!

Kalas

Idag ska vi fira min morfar som fyller 80 barre på måndag. 
S ser mest fram emot att få leka med sina kusiner, tror inte att de ser fram emot att leka med deras så mycket yngre kusin. :)
Jag som alltid vill vara ute i så god tid känner mig fruktansvärt stressad nu då jag sitter i min maskin, oklädd och osminkad. S har fortfarande pyjamas och N är ute och skottar snö så att vi överhuvudtaget ska kunna ta oss till festen som börjar om 1,5 timme. 
Menmen. Huvudsaken är att vi kommer dit sen får vi se om vi hinner i tid eller ej. 



När man smälter

När man hör sin stora lilla prins säga:

-Stackars lilla mamma, hon har fortfarande ont i sitt ben. Jag älskar henne såååå mycket.

Då glömmer man allt som någonsin varit jobbigt. 



HALVTID!

Idag är jag högst uppe på kullen. Jag ser det som att jag gått och gått uppför och nu äntligen nått toppen. Nu är det bara att åka kana nedför. Jag är alltså halvvägs idag! Tre veckor har passerat och det har faktiskt gått rätt fort. 
Jag har klarat av mer än vad jag trodde att jag skulle klara. Jag hade räknat med att inte tappa något av mina gravidkilon under de här veckorna MEN det har jag lyckats med ändå! -3kg och -13 cm, eftersom jag även mäter mig så vet jag att det inte bara är muskler från högerbenet som jag tappat.

Imorse ringde de från öron-näsa-hals och frågade om vi kunde komma på en återbudstid idag istället för den tiden vi hade nästa vecka. Så nu har vi precis lämnat sjukhuset. Det blev varken till eller från. De kollade att han hade fri passage men det var ju trångt. Det var ju saker vi redan visste. Så vi skulle fortsätta på samma sätt vi gjort i hela hans liv. Men även ge honom olja i näsan. Förhoppningsvis är det här något som ger med sig när han blir runt halvåret. Annars är det tillbaka igen. 

Idag kom även den första snön och S som först inte hade lust att gå ut hade sedan ännu mindre lust att gå in. Han grät och skrek när det var dags för lunch. Men Niklas lovade honom att de skulle gå ut och skotta ikväll igen. 
Synd bara att jag inte kan vara med och leka! Men nästa år, då jävlar!




Måndag.

Idag har jag varit och tagit bort mina stygn. Eller stygn var det inte. Det var agraffer. Jag känner mig inte redo än att se hur pass stort ärret är så jag låg fint och blundade. 
Som vanligt när man är på vårdcentralen så får man vänta i minst en halvtimme efter utsatt tid. Undrar hur många gamlingar som sökt hjälp där som hunnit dö medan de väntat. Säkert hur många som helst. 

Innan jag åkte och satte mig i väntrummet så orkade jag klippa en av killarna i huset. Här har han dock hunnit sova lite på frillan. :) 


mjsm

Tankar, vardag, livet..

RSS 2.0