Ångest

Ångesten slog till igen. Niklas åkte iväg med S till dagis och kvar blev jag med lilla M. Jag kan vara ensam med honom kortare stunder om vi ligger på golvet och leker eller myser. Nu ligger vi och myser och lyssnar på brasan som sprakar. Då kom den som en käftsmäll igen. Ångesten. Tiden går så fruktansvärt fort, M är redan 4,5 månad och jag hinner inte med att njuta av att ha en liten bebis. Han har vänt sig från rygg till mage flera gånger. Jag har missat alla. 
Jag vill bara kunna gå, bära och gosa. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mjsm

Tankar, vardag, livet..

RSS 2.0