Älskade rara förgrymmade skitungar...

Föreställ dig att pappan i huset jobbar 12-timmars natthelg och således är borta nästan 14 av dygnets 24 timmar. När han sedan kommer hem så måste han självklart få sova så han orkar jobba ytterligare en natt, och en till. Helt förståeligt. 

Men tänk dig då att dina gulliga, rara, små söner; ena 2 år och den andra 2 månader, bestämmer sig för att ingå en pakt och ge deras arma mamma fler gråa hår och djupare rynkor. 

Ponera att den lilla, som annars är världens snällaste bebis nu bestämmer sig för att skrika mer under en timme än vad han gjort i hela sitt 9 veckor långa liv. Han vill varken ha napp, gos, lek eller mat, han vill inte ligga själv, inte sitta själv, inte att du bär honom samtidigt som du går, står, sitter, ligger eller gungar. Inget hjälper. 
Tillslut bränner han av...

Appropå bränna av så ser du nu att den stora som håller på att sluta med lunchluren nu är på god väg att slå igen sina blå. Inte bra när klockan är 17:10. Du frågar om han vill bada. Ja, det vill han. Men han måste bara ta med bilarna först. Han hämtar dem, alla 1,2,3,4,5,6,7...12! En och en. 

I med honom i badkaret för nu har den lilla vaknat efter sin fem minuters powernap. Hämtar den lilla och klär av honom så även han får bada. I med honom och så kan du pusta ut en sekund för nu är de väl nöjda och glada? 

Den där pusten du nyss pustade ut får du nu ta tillbaka för nu har den stora ställt sig upp i badkaret och börjar kissa. 
När du säger åt honom att han inte kan kissa i badkaret så nyper han av, hånskrattar åt dig och fortsätter sedan fjöla i vattnet. 

Ur med den lilla, torka honom och nu skriker han igen... Kanske är han hungrig nu? Han åt ju... för ett tag sen. 
Du gör i ordning en flaska och skyndar tillbaka till badrummet där den stora sitter och leker med bilarna i vattnet. 
Du sätter dig bredvid karet och matar samtidigt den lilla som tydligen var ganska hungrig. 

Tänk dig nu att den stora tar en av sina traktorer som han även har i vattnet och fyller skopan med vatten och sakta för skopan mot sin mun samtidigt som han fnittrar och tittar på dig. Du ber honom vänligt men bestämt,  precis som varje gång han badar, att inte dricka vattnet, för man kan bli sjuk om man dricker varmt vatten. Fnittret byts mot ett hånflin och man ser att ögonen lyser orden: "jag tänker dricka det här no matter what, bara för att du säger att jag INTE ska!". 
Du hotar med indraget lördagsgodis men det hör han tydligen inte. 
SLURP säger det och så har han druckit upp vattnet i skopan, vattnet som även innehåller hans kiss. 

Sen vill han ur, inte om en minut så den lilla skulle få hinna äta färdigt, utan nu, nu på en gång. Skynda dig att resa dig upp och hämta handduken och lyfta ur den stora innan han försöker själv och står på näsan, samtidigt som du håller i den lilla.

Föreställ dig nu att klockan börjar närma sig 19 och du känner att du nog kan få båda i säng då eftersom den stora inte sovit middag idag. Ni sitter i soffan och myser och du känner ett oerhört lugn i kroppen. 
Då spyr den lilla. Inte nån liten kräka utan han kaskadspyr, fontänspyr, you name it. Inte en gång utan två gånger. På sig, på dig och på soffan. 



Så fort de somnat så längtar jag tills de vaknar och kan fortsätta att förgylla mitt liv. För hur mycket energi de än tar av mig så ger de tillbaka tusen gånger mer. Mina älskade pojkar, tack för att jag fick bli just er mamma! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mjsm

Tankar, vardag, livet..

RSS 2.0