Förlossningsberättelse

Eftersom det var hundra år sedan jag uppdaterade bloggen frekvent så gissar jag att det inte finns en enda människa kvar som läser. Gör det det så feel free to read men det jag ska skriva nu gör jag enbart för min egen skull..

Fredag 2/8 2013
På morgonen vid 9-tiden skickade Jenny ett sms till mig från Mallis där hon och Robert var. "Nu kommer värkarna.." stod det. När mina värkar började med Sigge så fick Jenny en värk exakt samtidigt, helt ovetandes om att mina startat. Så den här gången sa jag att hon var tvungen att säga till om hon kände något. Men eftersom jag inte kände någonting den här morgonen så skrev jag tillbaka att det nog var hennes all inclusive-vecka som talade. 
Dagen gick och kvällen kom. 
När Sigge lagt sig så ville Niklas att jag skulle klippa honom eftersom vi skulle på bröllop dagen efter. Jag såg framemot att få bevittna ett bröllop mellan två fina personer, men jag såg inte framemot att det skulle vara utomhus på det som sades bli årets varmaste dag! 

Jag hade skojat om att det lillebror skulle komma just den 3e augusti, då det var bröllop eftersom jag skulle sminka Jessica som skulle stå brud. Den dagen Sigge föddes hade jag nämligen lovat Niklas syster att sminka henne till hon skulle på studentbalen. Men eftersom Sigge kom fem dagar efter bf så trodde jag inte att lillebror skulle komma fyra dagar före bf. 

Klockan 21 låg jag i soffan och kände en värk komma smygandes. Den var mycket svag och det dröjde ca 20 minuter innan nästa kom. Jag sa inget till Niklas för jag trodde att de skulle avta eftersom det var så dålig kräm i dem. 

Vi hade bestämt att mamma skulle komma och vara med Sigge den dagen vi skulle behöva åka in, om det blev när Jenny var på Mallorca. Och just den här natten väljer hon att sova på altanen tillsammans med Nelly och Nova som bodde hos dem. Mamma hade lagt upp en bild på Facebook och jag skrev och frågade om de hade någon telefon med sig, jag ville inte skriva orsaken till att det var viktigt att de hade telefon med sig ifall det skulle avta. Lasse kommenterade att hans telefon var med ut. 

Vid 23 hade jag duschat och värkarna hade blivit lite lite starkare och tätare så jag bad Niklas att packa sina grejer som han ville ha med utifall vi skulle behöva åka in under natten. 
Sen gick vi och la oss. 
Efter en liten stund gick jag upp och tog en alvedon och värmde vetekudden. Ytterligare en stund senare vid 00 var det dags att värma kudden igen och även kissdags. Då upptäckte jag att slemproppen gått. 
Vi bestämde oss för att ringa Niklas pappa istället för min mamma, (Niklas mamma var bortrest) så han fick komma och sova hos oss ifall vi skulle behöva åka. Det kändes bättre att ringa honom då än om man skulle ringa vid 03 och han fallit in i djupsömn. 

Klockan 00:30 var han på plats och jag hade ca 3-5 min mellan värkarna men de var inte så långa och jag kunde fortfarande andas ganska bra genom dem. Men jag beslutade mig för att ringa till förlossningen vid 01 ändå. De sa att jag fick komma om jag ville eftersom vi hade så långt att åka. Jag sa att jag ville vänta. Jag ville absolut inte bli hemskickad! 

Vi stannade hemma en timme till sen började det bli lite jobbigt för mig. Vi hoppade in i bilen men innan det gick jag in och tittade på Sigge som sov så sött. Jag fick en tår i ögat. Vår älskade lilla kille skulle kanske snart bli storebror!

Jag bad Niklas köra lugnt och inte stressa, när vi kommit halvvägs så var det plötsligt 8 min mellan mina värkar och då var jag helt övertygad om att allt stannat av. Jag började tänka på hur pinsamt det skulle bli när vi kom fram och jag inte hade några värkar. Men så blev det inte. 

När jag klev ur bilen kl 02:45 kom en stark värk, innanför dörren kom en till och så ville jag gå och kissa på en gång och då kom ytterligare en. Vi fick komma in i en förlossningssal på en gång och slapp ett sånt där undersökningsrum som jag fick va i när Sigge skulle födas. 
De frågade hur jag ville ha det med bedövning och jag sa att jag ville hoppa över lustgasen och gå direkt på ryggmärgsbedövningen. Men jag ville däremot inte att värkarna skulle avta som de gjorde förra gången jag fick bedövning. Då sa barnmorskan: "Avtar det så tar vi hål på hinnorna direkt och kopplar på dropp om det behövs, för nu gör vi det här!"
Hennes bestämdhet och ord fick mig att känna mig trygg. 
Hon kallade på narkosläkare som skulle komma på en gång. 
Men det dröjde och ingen kom. Jag började känna lite panik eftersom jag hade dåliga erfarenheter från förra gången då de försökte få dit nålen i över en timme innan de bytte läkare. 
En stund senare kom läkaren efter att han "haft lite pickel med en transplantation." som han så fint uttryckte det. 

På andra försöket satt nålen och jag blev fri från värkarna och kunde vila lite. 

Klockan var nu ca 06 och jag var jättepigg, käkade lite frukost och var allmänt kaxig. Messade med syrran, smygfotade Niklas som sov och hade det bra. 

Jag kände att värkarna avtagit lite och tänkte precis be Niklas gå ut i korridoren och leta efter barnmorskan, men då klev hon in genom dörren och sa att det var dags att ta hål på hinnorna. 
Nu var kl 06:30 och vips så forsade vattnet. 

Klockan 06:50 försökte jag ringa mamma som självklart inte svarade. Hon hade ju ingen aning om vad som var på g. Inte heller Lasse svarade, han som skulle ha telefonen med!
Jag skrev i ett sms till mamma att det var lite dumt av henne att ligga och sova nu och att han inte var ute än men det står nog inte på. 

Klockan 07 var det skiftbyte så vid 07:05 kom dagpersonalen in och presenterade sig. Vid det här laget kände jag att det tröck på nåt så fruktansvärt! Den känslan hade jag aldrig med Sigge eftersom jag var så himla bedövad. Jag berättade för personalen att det tröck på. De sa att de skulle gå sin runda först och sen komma och undersöka mig. Men under tiden de var inne hos mig så fick jag tre superstarka och täta värkar så efter den tredje så sa barnmorskan att hon nog skulle undersöka mig på en gång i allafall. Jag var helt öppen och fick sätta igång och krysta. 

Efter två krystningar, klockan 07:17 Lördag den 3 Augusti 2013 kom  han, Mille Rask! 3390 gram tung och 50 cm lång. 

Allt som gick galet vid förra förlossningen gick så bra nu och jag tycker att det var piece of cake! 

Strax före klockan 14 samma dag fick vi åka hem. Klockan 15 skulle vigseln vara och klockan 14:45 åkte vi förbi, vi skojade om att det skulle vara roligt att springa in då men vi längtade hem och jag hade för fula byxor. :) 










Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mjsm

Tankar, vardag, livet..

RSS 2.0